SM-FINAL 2009

Det är en helt obeskrivlig känsla i kroppen just nu. Två dagar efter den sista och avgörande matchen mot tjurskallarna SAIK så ryser jag fortfarande!

Våra grönvita krigare gav allt i 90 minuter och visade att de verkligen vill till Uppsala – till varje pris. Den största krigaren av dem alla: Micke Carlsson hade en mycket känslosam intervju med SVT direkt efter slutsignalen som egentligen säger allt (gå in på SVT Sport på webben och leta).

Ni som läser här vet att jag under säsongen klankat ned på bandyn då och då – och det står jag fortfarande för. Och jag säger det igen: Det är i semifinalen bandysäsongen börjar – det tycker jag fortfarande. Serielunken intresserar mig inte speciellt mycket och visst – kalla med medgångare eller vad fan som helst. Men jag vet att jag inte är ensam. Det visar om inte annat publiksiffrorna under semin. 4000 pers i första. 3000 pers i den andra och magiska 6500 i den sista. Jämför detta med en match mot t.ex. Kungälv en mörk novemberonsdag – 700 pers kanske? Nåja, nog om detta!

Jag ryser fortfarande och jag har nyss hämtat ut mina final biljetter – det blev såklart en klassisk kortsida vilket innebär att man inte ser ett piss! Bandyfinaler är livet!

Om matchen törs jag inte säga något om. Är så jävla glad att vi är där. Men Edsbyn får nog stå som favortiter vilket passar oss utmärkt. VSK har ingen som helst press på sig att vinna – och det är därför vi också kommer att vinna på lördag!

En lördag där Uppsala kommer att färgas grönvit. Det kommer bli ett fullkomligt grönvitt kaos i centrala Uppsala innan och efter match! En lördag som ingen kommer att glömma – en lördag som en grönvit har väntat på i sju svåra år. Nu är vi äntligen här!

”Hej hå hej hå finalen vi ska gå”