En tid har gått…

Ja, som rubriken visar så har det förflutit några veckor sedan sist. Det har hunnit bli både bandyguld och fotbollspremiär.

Att skriva om guldet såhär en månad efteråt känns meningslöst – alla vet allt om allt. Det jag personligen kan säga är att jag aldrig någonsin gråtit på en bandy/fotbollsmatch när VSK varit inblandade. Tills nu. När VSK tar sitt första guld på en evighet. Tårarna bara rann. Jag kände sådan otrolig stolthet över att vara Grönvit att allt bara brast vid slutsignalen…

Nog om det – orden jag skrivit ovan får räcka om bandyn. Trots att det blev korta rader så betyder ändå detta guld väldigt, väldigt mycket för mig. Dessa tårar visar det om inte annat.

Kunf Fotboll hade premiär igår. Hemmamatch mot alltid svåra BK Forward från Örebro.

Mest trevligt: publiksiffran. Över 5000 pers (visst det var fri entré, men ändå).
Sämst: Spelet. Fanns det nått spel? Det ser oroväckande ut…
Men bästa av allt: Vi fan ta mig fan med 1-0!

Annars var det hyffsat drag, med de lite äldre på sittplats som håller igång (äldre är alltså 25+). Medans ungtupparna kör sitt på ståplats.

Nu väntar Brage borta på måndag och jag hoppas verkligen att vi kan visa upp ett bra spel där (såsom vi fick se på träningsmatchen mot AIK i vintras).

NU KÖR VI!