Efter lite dribblingar med spelschemat så vekar det som om allt nu fallit på plats. Och det ser onekligen bra ut med många lördagsmatcher på bortaplan. En given resa tillika redan klassiker är Dalkurd away lördagen den 17:a april – Premiär!

Att få dit 200 VSK:are bör inte vara några som helst problem! Nu börjar det verkligen suga i fotbollstarmen! Snart vår! Nu kör vi…

Matchen närmar sig. Avslag sker klocken 13:15 och för första gången på längre lär det bli drag på läktaren.

Matchen? Ja…vet knappt vilka vi möter, men vinst på tvåsiffrigt är väl det minsta man kan begära.

Forza Glögg!

Jo, bandyn är i full gång och ett antal omgångar har spelats. För VSK’s del med blandade resultat: Vinster mot toppfavoriter såsom Bajen och Edsbyn. Torsk i samtliga bortamacther förutom Kungälv (som vi tillslut vann med ett nödrop). Väldigt svajigt med andra ord. Dock är säsongen lång men vi bör väl ändå sikta in oss på en första eller andra plats för att dra fördel av det i slutspelet. Risken nu är att överraskning Villa och stabila Sandviken rusar iväg i toppen… Så en viss skärpning av de grönvita krävs!

För egen del är intresset ljummet. Ungefär som förra året. Trots ett alldels underbart SM-Guld i fjol (som jag fortfarande får tårar i ögonen av när jag tänker tillbaka) vill inte den riktiga känslan infinna sig. Detsamma verkar gälla alla supportrar eftersom det ibland är ganska så glest och ibland tyst i ABB-Arena. I premiären mot Bajen var det dock drag och den obligatoriska hetsen infann sig också som sig bör när VSK’s farmalag från Stockholms sämre södra förorter kommer på besök. Annars har det varit… rätt tyst. Alla verkar vara mer intresserade av silly season inom fotbollen där det hänt en hel del. Fast ändå inte…(?)

MEN, det tänder helt klart till i bandyn under vintern/våren. Det brukar det göra. När slutspelet drar igång är vi som vanligt 300 VSK:are borta mot Sandviken. Men i serielunken? Nja…ljummet.

Som synes har uppdateringarna i denna blogg lyst med sin frånvaro den senaste tiden. Förklaringarna till det är många och förmodligen helt ointressanta. Jag tänker inte ”skriva ifatt” det som hänt inom Sportklubben (även om det för all del inte är ointressant, tvärtom), utan alla nya inlägg kommer att behandla det som händer/har hänt inom den närmaste tiden.

Jag hoppas att detta blir en nystart för denna blogg och jag ska försöka göra den så levande som möjligt. Inriktningen på bloggen kommer att vara denna samma som tidigare, dvs. fotboll (framför allt), bandy (i den mån jag tycker det är intressant) och allt som händer vid sidan om (styrelser, ordföranden, läktaren osv).  Så… nu kör vi!

Att VSK inlett något knackigt har säkert inte undgått någon. Visst, endast två matcher är spelade och vi har vunnit 1 av dem (förlust senast mot Brage away). Det som oroar mest är dock inte poängen, utan snarare bristen av ett genomtänkt spel. Det som fungerade bäst förra säsongen var forwards och mittfält. Bakåt såg det emellanåt rätt svajigt ut. Idag är det tvärtom. Hyffsat stabilt bakåt medan det framåt absolut inte händer någonting. Stefan Berlin har, när han inte är skadad, otroligt svårt att få till någonting vettigt. Visst, han kanske inte fått de bästa bollarna att löpa på. Det som gav en injektion i premiären mot Forward var när ”Temme” kom in: han verkade ha viljan och vågade lite. Synd att hans attityd vid sidan av planen inte är densamma… Nä, in med Grönwall på topp nu för i helvete! Gärna tillsammans med ”Temme”. Martin A verkar ha tankarna på annat håll. Rör om. Gör något. Agera. Och gör det nu Z!

Nu väntar Gröndal borta imorgon tisdag och en uppryckning är det minsta man kan kräva. Spelmässigt. Jag kan förlåta om VSK får styrk med uddamålet så länge de visar upp ett bra och fungerande spel. Annars kommer jag bli orolig på riktigt. Vi ska ju upp i år för fan!

Det blir ingen organiserad resa från supportklubben, men det lär ändå dyka upp ett 100-tal grönvita på Aspudden. Vi får dock hoppas det inte blir något tragiskt dödsfall på läktaren likt förra året…

KÖR NU GRÖNVITT!

Ja, som rubriken visar så har det förflutit några veckor sedan sist. Det har hunnit bli både bandyguld och fotbollspremiär.

Att skriva om guldet såhär en månad efteråt känns meningslöst – alla vet allt om allt. Det jag personligen kan säga är att jag aldrig någonsin gråtit på en bandy/fotbollsmatch när VSK varit inblandade. Tills nu. När VSK tar sitt första guld på en evighet. Tårarna bara rann. Jag kände sådan otrolig stolthet över att vara Grönvit att allt bara brast vid slutsignalen…

Nog om det – orden jag skrivit ovan får räcka om bandyn. Trots att det blev korta rader så betyder ändå detta guld väldigt, väldigt mycket för mig. Dessa tårar visar det om inte annat.

Kunf Fotboll hade premiär igår. Hemmamatch mot alltid svåra BK Forward från Örebro.

Mest trevligt: publiksiffran. Över 5000 pers (visst det var fri entré, men ändå).
Sämst: Spelet. Fanns det nått spel? Det ser oroväckande ut…
Men bästa av allt: Vi fan ta mig fan med 1-0!

Annars var det hyffsat drag, med de lite äldre på sittplats som håller igång (äldre är alltså 25+). Medans ungtupparna kör sitt på ståplats.

Nu väntar Brage borta på måndag och jag hoppas verkligen att vi kan visa upp ett bra spel där (såsom vi fick se på träningsmatchen mot AIK i vintras).

NU KÖR VI!

Det är en helt obeskrivlig känsla i kroppen just nu. Två dagar efter den sista och avgörande matchen mot tjurskallarna SAIK så ryser jag fortfarande!

Våra grönvita krigare gav allt i 90 minuter och visade att de verkligen vill till Uppsala – till varje pris. Den största krigaren av dem alla: Micke Carlsson hade en mycket känslosam intervju med SVT direkt efter slutsignalen som egentligen säger allt (gå in på SVT Sport på webben och leta).

Ni som läser här vet att jag under säsongen klankat ned på bandyn då och då – och det står jag fortfarande för. Och jag säger det igen: Det är i semifinalen bandysäsongen börjar – det tycker jag fortfarande. Serielunken intresserar mig inte speciellt mycket och visst – kalla med medgångare eller vad fan som helst. Men jag vet att jag inte är ensam. Det visar om inte annat publiksiffrorna under semin. 4000 pers i första. 3000 pers i den andra och magiska 6500 i den sista. Jämför detta med en match mot t.ex. Kungälv en mörk novemberonsdag – 700 pers kanske? Nåja, nog om detta!

Jag ryser fortfarande och jag har nyss hämtat ut mina final biljetter – det blev såklart en klassisk kortsida vilket innebär att man inte ser ett piss! Bandyfinaler är livet!

Om matchen törs jag inte säga något om. Är så jävla glad att vi är där. Men Edsbyn får nog stå som favortiter vilket passar oss utmärkt. VSK har ingen som helst press på sig att vinna – och det är därför vi också kommer att vinna på lördag!

En lördag där Uppsala kommer att färgas grönvit. Det kommer bli ett fullkomligt grönvitt kaos i centrala Uppsala innan och efter match! En lördag som ingen kommer att glömma – en lördag som en grönvit har väntat på i sju svåra år. Nu är vi äntligen här!

”Hej hå hej hå finalen vi ska gå”

Både i bandyns slutskede och fotbollens försäsong. Vi börjar med fotbollen:

VSK har visat ett något ojämt spel under försäsongens matcher. Det hela började med ett hyffsat spel mot AIK (som ställde upp med bästa tänkbara lag) och VSK fick ”bara” stryk med 4-2. Efter detta… sådär, kan man väl bäst sammanfatta det som. Nu senaste i söndags vann de grönvita mot ett uruselt Falu FK med hela 6-1. Trots bristen på motstånd så är det ju alltid bra att det levereras. Det är ju faktiskt i Norrettan VSK huserar och dylikt motstånd kommer VSK att stöta på – och då självklart bra att målen kommer. Vi minns ju alla t.ex. Ersboda borta förra säsongen. En match som kostade oss Superettan…

Roligast under försäsongen:
Helt klart matchen mot Gnaget. Över 2000 pers besökte Swedbank Park denna lördag i februari. Riktigt bandyväder med minusväder och solsken. Underbart att få uppleva detta utomhus nu för tiden! Dessutom: mycket råttor, poliser och skyltfönster som gick sönder (om man nu tycker det är roligt).

Mer om fotbollen kommer!

I bandyslutspelet åkt Grönvitt på torsk mot SAIK på Jernvallen igår, i första semin i bäst av fem matcher. VSK spelade inte bra och imorgon möts de igen i Västerås. Jag ska då försöka se min blott tredje match för säsongen… Dåligt? Ja, men bandyn är inte vad den har varit…

Annars har bandysäsongen varit lugn. Utan skandaler – tills igår. När linjedomaren skrek som en skadeskjuten gris då en boll tydligen kastades från läktarplats och touchade domarens knä. Ruskigt otäckt! De grönvita fick tydligen skulden och polis grep in. Kommentar:  Naturligtvis dumt att kasta in en boll. Men med lite perspektiv: Inom fotbollen regnar det in grejer jämt och ständigt – inga rubriker (men återigen: klart det är dumt). Händer det inom bandyn och i synnerhet om VSK supportrar är inblandade blir det genast svarta rubriker… Nu gäller ju denna diskussion inte enbart fenomenet inkastade föremål utan främst att det var domaren som fick föremålet på sig, vilket gör detta hela lite grövre. Men, men…saker och ting tenderar att eskalera i media. Nog om detta!

Imorgon SKA Grönvitt vinna mot Sandviken!

Bandy: Efter den senaste tidens spel av skitlaget Sirius så måste jag nog revidera min åsikt om detta lag. Jag skrev för några veckor sedan: ”(Sirius är) ett lag som VSK ska slå tio gånger av tio”.  Nu har det visat sig att så inte är fallet. Sirius har överraskat och kört över VSK, Sandviken, Hammarby och ett handfull gäng till. Starkt.

Fotboll: Snart är försäsongen här! Den 14:e februari kommer AIK på besök till Swedbank Park. Ett AIK som ska ställa upp med bästa tänkbara lag. Naturligtvis kommer några råttor från Solna inte ha en chans mot ett vältränat VSK…

Dock smygstartar VSK träningsmatcherna redan i januari med en inomhus turnering där seirekonkurrenter som Degerfors, Carlstad United m.m också ska delta.

Väntar fortfarande på mitt säsongskort som jag beställde i mitten på december (och dessutom betalt). Jag kan förlåta VSK administrationen om det är nya heta spelare de är ute och jagar. Men snart vill jag ha det…

Bandy (igen): Ett stort antal, vad jag kallar skitmatcher, väntar. Och känner jag mig själv så kommer jag inte besöka ABB Arena förrän Sandviken kommer på besök i sista omgången. Sen väntar slutspelet och då lär det bli mer frekventa besök. Men just nu känns bandyn…död. Tyvärr. Det är sällan drag i hallen numera (se mer i förra inlägget). Det är på bortaresorna det kan bli lite drag, då diverse falanger förhöjer stämningen. Både på läktaren och utanför. VSK är påväg att bli en ”fotbollsklubb” för supportrana, tillskillnad hur det var för 5-6 år sedan då det nästan alltid var drag på bandyn och mindre drag på fotbollen. Synd att det inte går att hitta en balans där… Men, som jag nämt tidigare: Vi kan ju för i helvete! Det var ju banne mig 300 pers i Sandviken i premiären, så nog går det allt, men då handlar det om 2-3 gånger per bandysäsong. ..

Slut för idag!

Var på min blott andra bandymatch för säsongen: Bollnäs hemma dagen innan nyårsafton. En match som VSK vann enkelt efter att ha startat lite lojt dock. Bollnäs backade hem och var ett allmänt tråkigt lag att se på. 1500 pers lite drygt hade tagit sig till ABB Arena för att titta, vilket är väl lite i underkant för en dag innan en helg. När det gäller läktaren så är det riktigt dåligt drag i klacken nu för tiden. Endast ett fåtal engagerade står för lite ramsor. Fler anslöt sig dock ju fler målen blev, men det är ju långt ifårn hur det såg ut för några år sedan på Rocklunda. Samtidigt är det skönt att veta att vi kan mobilisera bandyklacken. Det visades ju i premiären borta mot Sandviken där det säkert var uppemot 300 grönvita. Och för att inte tala om Edsbyn borta förra året. 400 pers? Det är på hemmaplan som intresset verkar tryta hos de flesta och det är endast stormatcherna som lockar, och det gäller även mig (även om jag personligen inte kallar mig för en ”klackmänniska”). Bajen, Sandviken och Edsbyn är de tre hemmamatcher som det blir drag omkring – resten blir som Bollnäs senast: ett tjugo, trettiotal som orkar gapa lite.

När det gäller det sportsliga så ser det ganska stabilt ut, och det skall bli minst semifinal i år. Kan vi knipa förstaplasten så är en finalbiljett en garanti…kanske. Vi minns dock förra året när vi hade finalen som i en liten ask, men hörn-Edsbyn lyckades förstöra den drömmen på bara några minuter. Ridå.

Nej, jag tror på detta unga VSK och vi, publiken, behöver ett SM-guld för att hålla det trytande intresset vid liv några år till. Annars är det risk att bandysäsongen endast blir en väntan på fotbollen, vilket det i nuläget nästan är, men som jag hoppas och vill inte ska ske…